Ja, tänk, det blev torsdag även denna vecka, men det kändes nog tröstlöst tidigare denna vecka. Den har varit så låååååång... Men den närmar sig slutet. :)
När Zica va i parken ida så va jag in ti stan o fika på Svarta Katten me Camilla, Tess o hennes söta lilla son.
På vägen hem sen så ringde Linda o fråga om jag kunde komma o jobba nästa vecka igen, o ett tag framåt. Men får reda på imorn hur det blir.
Kvällen sen va vi bara hemma o tog det lugnt.
O den här världen vi lever i, vart e den på väg. Oj va tårarna rann på mig igår när jag läste aftonbladet om den lilla 2 åriga flickan som blivit slagen ti döds av mamma o styvpappa. Hur kan man som mamma bli så hjärntvättad att man accepterar nå sånt? Jag fattar inte. O sen ida läser man om en pappa som släppt ner sin dotter för en bro som va 60 m hög! Alltså, hur tänker folk??? Nej, e så deprimerande. jag hoppas bara att dessa föräldrar får lida som barnen ha fått göra... Finns nog inga straff som e grymma nog...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar