Hur blir man så berörd

av nån man inte har nån aning om vem personen är. Har "plågat" mig me o läsa om en liten pojke me cancer som varit riktigt dålig en tid. Har så många gånger gråtit åt deras öde hur dom suttit me honom på sjukhuset. Ida läste jag det där man verkligen inte ville läsa, hur han nu har slutat kämpa o somnat in. Uss, tårarna bara forsar. Sku verkligen behöva gå o lägga mig, men vet inte hur jag ska somna nu?
Man blir ju att fundera lite, att då man berörs så hårt av nån som man inte känner, inte på nåt sätt vet vilka dom är, hur kommer jag då att reagera om det nu sku hända att nån "nära" mig blir sjuk? E väl det att det tar så hårt då det är en mammas stora skräck att nåt ska hända ens barn. Man känner sig ganska pallrig egentligen över att man nojjar över Zicas kommande operation me nedsövning. Är nog bara egentligen sövandet jag e rädd för. Känner sån oro för det, men samtidigt helt pallrig för man vet ju att det inte är nån fara. Finns ju faktiskt dom som har det bra mycket värre. Men för mig är detta stort.

Avslutar detta med att säga gonatt o vila i frid lilla Elton o hoppas du har det kul där me alla andra änglabarn...

Väntan...

... e lång ibland. Sitter nu o väntar på att 1 maken ska hitta hem 2 svenskarna ska hitta hit. Svenskarna är ju redan iland, men har en bit att köra. Maken har typ 10 min båtåka kvar (om dom nu e i tid) men sen har han desto kortare att köra, så han borde rimligen vara hemma först :) Härligt o få hem han redan ikväll...

Har suttit för mig själv o tittat på IDOL. Har faktiskt svårt i år o hitta en favorit, men det kanske kommer under hösten. Finns ju iaf några som man inte vill ska åka ut iaf...

Dålig på att blogga ha jag blivit med, men händer ju inget här, så har ju inget att skriva om heller... Riktigt dösvacka nu me happenings, men känns som man inte orkar så mycket heller. Speciellt dom veckor man jobbar o Uffe e borta. Ibland önskar jag nog att han hade ett jobb så han kom hem alla kvällar han me. Så att vi fick ha ett "normalt" familjeliv me middag tillsammans alla dar o sånt. Lite avis blev man nog när dom satt ida o prata på jobbet sista kaffepausen hur härligt fredagkvällen va me god mat o vin. Visst dricker inte vin, men bara den där känslan att fredagen är nåt speciellt. Nå kanske vi oxå får ett sånt liv vi me nån gång... Just nu känns det som man bara lever en vecka i taget. Lite jobbigt o inte veta om man har jobb mer än 1-2 veckor framåt. Det där andra jobbet jag sökte på Optinova hade dom kommit på att dom inte sku tillsätta nån på. Kändes ju lite bittert, men hade nog varit jobbigare om dom gett jobbet ti nån annan "utomstående" ist för mig. Så nu e d bara o hoppas att hon jag vikarierar fortsätter vara sjukskriven ett tag till. Elakt eller ärligt, men så känner jag...

Zev ha förresten varit på sin 18-månaderskoll... Ja just det, han blir ju 18 månader ida! Grattis mammas lilla bebis. Nåja, lilla o lilla, han e nog inte så liten längre... 13,7 kg o 84,5 cm lång. Stor stadig kille. Låg på 1+ på båda kurvorna, så riktigt lagom me andra ord. Men kan lova han blir tung efter en stund när man burit på han. O galen i traktorer har han blivit. Det första han säger på morgon e traktor, o sen maler han på om dom tills han somnar på kvällen. Så vad hans julklapp blir är nog inte så svårt o lista ut :)

Nej, nu e d dax o bänka sig i soffan igen o kolla vem av IDOLerna som får åka hem ikväll...

Pöss

Läkarbesök

Ja, både igår o ida...

Igår va det min tur. Va o tog bort min "plutt" i pannan, som jag nog tänkt ett tag att jag sku borda ta bort, mest nog för syns skull, men så har den nu svällt upp av nån anledning. Läkaren prata igår om svullen körtel. Tänkte först bara punktera den, men tog bort den sen endå då han konstatera att bort ska den säkert hur som helst, så lika bra o ta den på en gång. Bra när det gick undan sådär, ringde hc kl 8, kl 9 fick jag tid, o 25 över 9 var jag tibax på jobb igen. Tur för mig som annars blir så nervös av sånt där o svimmar o har mig. Denna gång hann jag inte ens tänka tanken så va det klart typ... :)
Kvällen igår så begav vi oss sen ti Skag på lite kaffe. Lika trevligt som alltid :)

Ida har det då varit Zicas tur att gå ti läkare. Passligt då hon vakna imorse snorig o dann o grät för att hon hade ont i örat. Kolla öronen o ingen öroninflammation än. Kan va på g, men läkaren valde att avvakta då hon va röd i båda öronen o det tydde mera på virus än bakterier. Men får hon ihållande feber o så under helgen så får vi bege oss ti hc. Hade feber sen på em, men gick ner bra me Pamol-F, men kände nu att hon va varmare igen. Får se hur denna natt blir. Hon hade iaf ingen feber när hon la sig...
Nåja, hennes läkarbesök resultera iaf i att dom ska skrapa bakom näsan så att säga. Ev tar dom även mandlarna på henne, beror lite på hur stora dom är. Läkaren sa att dom sku avgöra det sen där på operationsbordet. Så 3.11 ska vi dit. Huga va jag fasar för det redan. Allt kommer ju att gå bra, det får man intala sig bara, o vi kan ju bara hoppas att hennes ätande blir bättre sen, för kan va pga detta hon äter så dåligt som hon gör...
Lite tur i oturen har vi med. Uffe va ju självklart på jobb alla dar som det kunde vara op, så va bara o boka en tid. Till turen nu är att mamma faktiskt är ledig där måndan o tisdan, o sku ta ledigt onsdan, så hon kommer o tar Zev. Vilket är väldigt skönt att jag slipper känna stressen över att jag har han oxå, för blir det o ta bort mandlarna me så blir vi antagligen inne över natten med. Med bara skrapningen så brukar man få fara hem samma dag...

Annars knallar allt på som vanligt. Imorn är det tydligen Hulta som gäller hela dan, då Uffe ska hjälpa Sven o hamra lite igen. O sen tänkte vi bege oss ti Maria o Thomas på kvällen o kolla in nya huset. :)

Nu e d nog dusch o säng som gäller... O hoppas att natten blir någorlunda bra iaf... Men en liten liten sovis imorn... ;)