av nån man inte har nån aning om vem personen är. Har "plågat" mig me o läsa om en liten pojke me cancer som varit riktigt dålig en tid. Har så många gånger gråtit åt deras öde hur dom suttit me honom på sjukhuset. Ida läste jag det där man verkligen inte ville läsa, hur han nu har slutat kämpa o somnat in. Uss, tårarna bara forsar. Sku verkligen behöva gå o lägga mig, men vet inte hur jag ska somna nu?
Man blir ju att fundera lite, att då man berörs så hårt av nån som man inte känner, inte på nåt sätt vet vilka dom är, hur kommer jag då att reagera om det nu sku hända att nån "nära" mig blir sjuk? E väl det att det tar så hårt då det är en mammas stora skräck att nåt ska hända ens barn. Man känner sig ganska pallrig egentligen över att man nojjar över Zicas kommande operation me nedsövning. Är nog bara egentligen sövandet jag e rädd för. Känner sån oro för det, men samtidigt helt pallrig för man vet ju att det inte är nån fara. Finns ju faktiskt dom som har det bra mycket värre. Men för mig är detta stort.
Avslutar detta med att säga gonatt o vila i frid lilla Elton o hoppas du har det kul där me alla andra änglabarn...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ush ja, jag har också läst och tänkt på lille Elton, sånt där borde aldrig få förekomma :( Man kan inte ens tänka sig in i föräldrarnas situation, hur de klarar att fortsätta leva och sånt (det heter ju att tiden läker alla sår men ibland undrar man nog...)
SvaraRadera